Dutch Baroque Era Painter, 1629-1684 Dutch painter. He was one of the most accomplished 17th-century Dutch genre painters, excelling in the depiction of highly ordered interiors with domestic themes and merry companies and pioneering the depiction of genre scenes set in a sunlit courtyard. The hallmarks of his art are an unequalled responsiveness to subtle effects of daylight, and views to adjoining spaces, either through a doorway or a window,  Related Paintings of HOOCH, Pieter de :. | Drinkers in the Bower af | The Bedroom sg | Mother Lacing Her Bodice beside a Cradle s | The Morning of a Young man sg | Couple with Parrot sg |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
NUVOLONE, Panfilo
Italian painter, Lombard school (1581-1651) After studying with Giovanni Battista Trotti, he moved to Milan, where he is recorded in 1610. The influence of Trotti and of late Cremonese Mannerism is evident in his first known work, SS Nicholas and Costanza Adoring a Miraculous Image of the Virgin (1607; Can?nica d'Adda, S Giovanni Evangelista). In his paintings of scenes from the Life of Samson (1610-14; Milan, S Angelo, Cappella Sansoni) Nuvolone moved away from Trotti, exaggerating the size of the figures and defining form with an academic clarity reminiscent of the contemporary art of Camillo Procaccini. There followed, shortly after the work in S Angelo, frescoes of the Coronation of the Virgin and other scenes in the presbytery of S Maria della Passione in Milan, and, in 1614, a lunette of the Angel Announcing to Mary her Approaching Death for S Domenico, Cremona (Cremona, Mus. Civ. Ala Ponzone). In 1620 he painted the Coronation of the Virgin for the Swiss parish church in Milan (in situ). Still tied stylistically to the earlier work in S Maria della Passione, this demonstrates the difficulty Nuvolone experienced in breaking with the late Mannerism of Giovanni Paolo Lomazzo, Giuseppe Meda (d 1599) and Ambrogio Figino and in adapting to new trends in 17th-century Milanese painting. His Virgin and Child with Two Saints (1624; Milan, S Eustorgio), featuring stiff figures and inflated Mannerist drapery with its metallic folds, indicates continued contact with Procaccini. In the same year he was employed in the decoration of the Collegiata di Appiano Gentile, where he painted two scenes from the Life of St Stephen and a Virgin and Child with SS Anthony and Victor. He continued to produce a vast number of repetitive religious works, yet these are less interesting than his still-life paintings, generally of fruit stands with peaches and grapes presented symmetrically against dark backgrounds.
bror hjorth
Bror Hjorth, född 22 april 1894 i Marma, död 21 maj 1968 i Uppsala, var en svensk konstnär. Bror Hjorth var son till skogsvaktaren Emil Johanzon och Charlotta Johansdotter. Han är en av Sveriges mest kända skulptörer och målare. Han var lärare i teckning vid Konsthögskolan 1949 -- 1959, där han hade bland annat Kerstin Kjellberg-Jacobsson som elev. Han bosatte sig efter studietiden i Uppsala. Han uppförde där sitt ateljehus i Kåbo, Bror Hjorths Hus, som numera är museum. Bror Hjorth erhöll Sergelpriset 1955. Under några år i början av 1930-talet drev Bror Hjorth tillsammans med Nils Möllerberg en skulpturskola i Stockholm. Bror Hjorth ligger begravd på kyrkogården i Björklinge.